Kameran ljuger inte, lyder ett gammalt talesätt. Vi är vana att se på fotografier som om de vore exakta bilder av verkligheten. En liten aning sanning ligger förstås i detta – den fotografiska bilden skapas obönhörligen av det ljus som reflekteras av motivet och faller in genom kamerans bländaröppning. Har jag en illröd finne på näsan så reflekteras den också. Tyvärr.

En duktig fotograf vet att det finns massor att göra för att styra hur kameran återger verkligheten. Bara genom att be modellen om ett särskilt ansiktsuttryck eller på andra vis arrangera bilden kan innebörden förändras radikalt. När fotografen väljer ljus, typ av objektiv, skärpedjup, vinkel och bildutsnitt kan samma verklighet återges på flera helt olika sätt. Att fotografiet visar verkligheten kan vi alltså inte lita på, bara att det visar oss den bild av verkligheten fotografen valt.

Som du sett går det även i ett enkelt program som PhotoFiltre att förändra bilder en hel del. I mer avancerade programmen finns det knappt några gränser för vad som går att göra. Det finns många kända exempel på det här, allt från hur man i Sovjet tog bort misshagliga personer från fotografier till veckotidningar som kombinerat kända personers ansikten med andra kroppar.

Att du som fotograf vill förbättra din bild så den tydligare visar vad du velat skildra är förstås självklart. Frågan är var gränsen går för var som är rimliga förbättringar och vad som är en manipulation. Var går gränsen för dig? Eller är det kanske så att gränsen är olika beroende på vad syftet är. I filmen Bildanalys visar Håkan några exempel på hur bilder kan förändras för att uttrycka helt olika känslor.

Ett sätt att öka sin beredskap att se bilder mer kritiskt är att lära sig grunderna i hur bilder kan förändras. I takt med att du lär dig att själv förändra bilder kommer du att märka att du också ser på andra bilder med mer kritiska ögon.